Olof

Olof (o 995 - 1030), helig konung, 29/7, martyr. Olof Haraldsson skall ha döpts vid tolv års ålder i Rouen. Han utropades till no. konung 1016 men förlorade senare kungakronan till Knut den store av Danmark. I ett försök att återta den stupade Olof vid Stiklastad. Hans grav i Trondheims kyrka blev ett stort vallfartsmål. Många legender har skrivits om Olofs liv, varav en del påverkat konsten. Det berättas bl a att han seglade ikapp med sin hedniske bror Harald om kungakronan och att Olof då med Guds hjälp segrade trots sämre utgångsläge. Olof framställs som krönt konung, stående eller sittande, oftast prydd med skägg. Han bär i handen yxa och riksäpple eller ciborium samt har mestadels en underliggare i form av en krigare (hans baneman) på 1200-talet eller en drake med krönt manshuvud (brodern Harald) på 13/1400-talet. Olofskulten var mycket stark i Sverige och Olof blev skyddshelgon till fler kyrkor i landet än något annat helgon, om man bortser från Jungfru Maria. från Norrland utgick en särskild Olofsskatt till Nidaros domkyrka och Olofsgillen bildades på skilda håll.