Altare

Altare i bordform med fristående stöd har förekommit i Norden under tidig medeltiden (Jylland, Sigtuna), men var vanlligen murade av sten el tegel och täckta av en stenskiva (lat. tabula, mensa, "bord") med fem invigningskors. I alteren fanns en relikgömma (lat. sepulchrum,) ofta täckt av en invigd täckplatta av finare stenart. Alare kunde - även i Norden - vara försedda med olika former av tak. Ett högaltare. var placerat i koret, och kunde kompletteras med ett lekmannaaltare i O delen samt sidoaltare, fr början två och placerade på ömse sidor om triumfbågen vid långhusets östvägg. Av dessa var det N vanl ett Mariaaltare. Vissa kyrkor hade ett flertal altare, särskilt under senmedeltiden, bl a stiftade genom donationer; vid dessa lästes mässor för donatorernas själar. Till en altarstiftelse hörde vanlligen altares tillbehör i form av textil skrud (nedan) och liturgiska kärl.