Klinknagel

Klinknagel = båtnit. Klinknaglar har under hela yngre järnåldern och fram till våra dagar använts vid hopfästningen av borden i s k klinkbyggda båtar och skepp. Samma typ av nitar har också kommit till användning vid tillverkandet av t ex möbler, slädar och vagnar. En klinknagel är en stor spik vars huvud givits kraftiga dimensioner. Till klinknageln hör en fyrkantig, oftast rombisk bricka med ett hål i mitten. Vid fartygsbordens hopfästning drivs klinknageln genom två varandra överlappande bord, brickan träs på och klinknagelns spets klipps av varefter hopnitning sker. Klinknaglar utgör de främsta vittnesbörden för att båtbegravningar ägt rum. Sedan allt trävirke ruttnat bort ligger nämligen nitarna kvar på plats i orden och kan mätas in så att man får en nitplan över hela båten. Då det är frågan om en hel båt varit med på ett gravbål är det antalet i bålresterna påträffade nitar som får ge utslaget. Om minst 100 nitar finns med är det högst sannolikt att en båt tillhört gravgåvorna men ett mindre antal utesluter inte heller denna möjlighet.