Brickvävning

STÅ-BRÅ: Brickvävning är en enkel handvävningsteknik som utföres med hjälp av tunna, vanligtvis fyrkantiga, platta brickor av ben eller trä med ett hål i varje hörn. Genom hålen drages trådar. Brickorna vändes därefter enligt ett visst mönster och inslagstråd lägges i det skäl som bildadas vid varje vridning. Bredden blir begränsad. Brickvävning användes mest till band och bälten under bronsåldern.Brickvävning kunde även nyttjas som ett slags stadkant vid framställning av snoddkjolar av den typ som flickan i Egtvedgraven bar eller som kant på ett täcke likande det i Trindhöj. Från ekkistegravarna i Danmark förekommer flera ex på brickvävning. En metod att väva band, Brickband. 1. Dels hela den igång varande proceduren, inklusive vävredskapet, 2. dels den färdiga produkten därav. Varpen trädes genom hålen på vävbrickorna och sträckes. Skäl bildas genom att de samlade brickorna vrides i olika lägen. Vridas de upprepade gånger i samma riktning, vanligen ett kvarts varv, tvinnas trådarna från samma bricka till en snodd. De sålunda bildade snodderna bindas samman av inslaget, som vanligen är osynligt. Variationer i vävnaden åstadkommes: 1. genom att varptrådarna trädas i brickorna växelvis från höger och vänster, vilket påverkar snoddriktningen, 2. genom att riktningen av brickornas vridning ändras, 3. genom att enstaka brickor vridas separat. Vävnader utan den karakteristiska snoddbildningen, (ex. tuskaft eller dubbelväv) kan bildas om brickorna växelvis vändas fram och tillbaka. På en brickvävd botten kunna dessutom mönster lanseras eller broscheras.