Term
Våg
Upphov: Borstam, Christina/SHM (CC BY 4.0) Du får bearbeta och dela verket för alla ändamål, även kommersiella, så länge du anger upphovsperson och licensgivare.
Information om bilden| Typ |
Föremålsbenämning
|
|---|---|
| Status |
Föredragen term
|
| Snävare term | |
| Definition |
VIK: Vågar och viktlod för vägning av ädelmetaller (betalningsmedel) har varit ett av köpmannens viktigaste redskap. Dessa ädelmetallvågar är balansvågar. med en vågskål hängande i vardera ändan av en stång med en uppstående visare mittpå. Handtaget bildas av en gaffel som omsluter visaren med sina två skänklar, och när jämvikt uppnåtts, pekar visaren rätt upp och står parallell med gaffeln. Då sådana vågar inte användes, sattes skålarna i varandra, den hopfällbara stången veks ihop och det hela förvarades i en rund dosa med lock . För vägning av större tyngder användes besman eller pyndare. MED: Vågar och viktlod. Under medeltiden fortsatte man använda de vikingatiden typerna av vägningsredskap. För vägning av ädelmetall och dyrbara varor där vägningen fordrade stor precision användes likarmade, ibland hopfällbara balansvåg. med en hängande vågskål i vardera armen. Till vågarna hörde viktlod gjutna i bly eller brons. Till formen kunde de vara sfäriska med tillplattade poler, halvklot, skivformiga, koniska och ha eller sakna handtag. Främst i Norge användes bl a en typ av viktlod utformade som små hästar eller oxar. Ibland var loden stämplade så man kunde avgöra vilket viktsystem de tillhörde. Till vägning av tyngre varor användes besman eller pyndare. Bland viktenheterna fanns olika sorters pund (libra) som visar att man använde olika sorters vikter beroende på viktstorleken: skålpund (vägdes på vågskål), bismerpund (med besman), skeppund (med skeppspyndare).
|
| Litteratur |
|
| Externa källor |