Nit

VIK: Nitar har använts vid hopfogning av lösa delar i en lång rad föremål. De minsta nitarna (vanligast av brons eller järn) är oftast enkla jämntjocka stift utan huvuden och brickor - de fyller sin funktion sedan de fått ett hammarslag, som plattar ut ändarna en smula. Sådana nitar används ofta till föremål med "två framsidor" som kammar, knivslidebeslag o d. En nit kan också ha ett fasonerat huvud på skådesidan och en liten nitbricka på baksidan; nitbrickor används vid fästandet av beslag mot mjuka material som läder. Ofta är beslagsnitar gjutna i ett med själva beslaget. Även många sorters dräktspännen är hopfogade med såväl fasta som lösa nitar, t ex bottnarna på djurhuvudformade spännen och dubbelskaliga ovala spännbucklor. Jfr även Lödning. Grova järnnitar har kommit till användning i skepps - byggeri o a sammanhang för sammanfogning av bord, spant o d. Båtnitar är försedda med ett kraftigt huvud i ena änden och en nitbricka i den andra. Nitbrickorna är vanligen kvadratiska eller rombiska, och ibland påträffar man obegagnade nitbrickor sammanhängande i långa järnband med färdiga hål men bara hugglinjer som markerar var de ska avskiljas. Då man emellanåt i brandgravar finner större mängder av begagnade båtnitar, brukar dessa tolkas som resterna av en båt i en bränd båtgrav.