Hällristning

Tecken eller bilder inhuggna, inslipade eller inbultade i hällar eller stenblock. Hällristningar finns över hela jorden och tillhör olika kulturer och tider. I Norden är de äldsta hällristningarna utförda under stenåldern och består ofta av naturlistiskt skildrande jaktdjur. Vanligast är hällristningar från bronsålder. Man brukar skilja på jaktristningar och jordbruksristningar. Jaktristningar är vanligast i norr och jordbruksristningar i söder. Jaktristningar har kallats för hällristningar av nordskandinavisk typ och jordbruksristningar för hällristningar av sydskandinavisk typ. I nästan alla svenska landskap finns hällristningar. De viktigaste hällristningsområdena är Bohuslän, Bjärebygden, Simrisområdet, Östra Blekinge, Tjusttrakten, området kring Bråviken samt utanför Norrköping och Enköpingsområdet. Vanligaste hällristningsfiguren är skålgropen och dessutom förekommer skepp, cirkelfigurer, människofigurer, djur, fotsulor mm. I Danmark finner man hällristningar fram för allt på Bornholm. I det övriga Danmark är hällristningar ofta anbringade på mindre stenblock och handstora stenar. Hällristningar förekommer i Norge i två olika former, jaktristningar (veideristningar) knutna till stenålderns fångstkulturen och jordbruksristningar från bronsålder. De förstnämnda förekommer i olika stilutformningar i alla delar av Norge. Större djur som älg, ren och val dominerar. På ristningarna i Alta är motivspektrat betydligt större. Jordbruksristningarna förekommer särskilt runt Oslofjorden, på Lista, i Rogaland, delar av Hordaland och i Tröndelag, i de viktigaste metallanvändande områdena under bronsåldern. Motivinnehållet ansluter sig i övrigt till de vanliga i Skandinavien. I Finland har man ännu inte upptäckt hällristningar.