Franciskus

Franciskus (Francesco, den lille fransmannen, hette eg Giovanni) av Assisi (1182 - 1226) var son till en rik klädeshandlare och en adelsdam, kanske från Provence. Han levde en sorglös ungdom och drömde om krigisk ära då hans sinne efter en sjukdom väcktes av kärlek till den Korsfäste och medlidande med fattiga och spetälska. Av Matt 19 kände han sig kallad att sträva efter fullkomligheten, som vandrande predikant i radikal avsägelse av allt timligt. Sedan han fått några följeslagare vann han 1210 påven Innocentius III:s godkännande för sin sak. Franciskus förkunnelse ledde till en verklig folkrörelse. Han skrev ngt motvilligt en regel för sina bröder, som i omarbetad form stadfästes 1223 av påven. Redan 1217 skedde en indelning i provinser och 1221 höll Franciskus ett generalkapitel i Assisi. Han sände bröder till Afrika för att omvända hedningar och gjorde själv ett försök att omvända sultaten i Egypten. Främmande för administrativa värv lämnade han 1221 ordens ledning i andra händer och drog sig alltmer tillbaka till ett eremitliv i små ordenshus i Umbrien. På Alvernerberget hade han den mystiska upplevelse som gav honom Kristi särmärken (stigmatisering). Bruten av sjukdom och umbäranden avled Franciskus i Assisi 1226. Två år därefter blev han kanoniserad. Över hans grav reste efterträdaren en praktfull basilika med Giottos fresker. I det heliga Korsets vallfartskyrka i Hattula i Finland finns stigmatiseringsscenen avbildad. Franciskus stiftade också en kvinnlig "andra" orden och en "tredje" orden av lekmän. Franciskus framställs i ordensdräkten (grå). Ibland visar han sina stigmata, men även det ögonblick då han mottar sina stigmata av Kristus, som uppenbarar sig för honom på ett sexvingat kors, skildras i konsten. Festdagen är 4/10.