Viktlod

VIK: Viktlod och vågar var viktiga redskap för köpmännen, då betalningsmedlet inte utgordes av räknat mynt utan vägd ädelmetall. En mycket vanlig form är kulformiga järnviktlod. med ytterskal av brons, på vars tillplattade poler viktmarkeringen stämplats in. Bronsskalet var en försäkring för att man inte skulle kunna fila av någon metall utan att det syntes, för att därmed göra V. för lätt. Till yttermera visso har viktlod ibland "prydnadstämplar" på den sfäriska ytan som ytterligare försäkring mot oönskade ingrepp. Viktlod förekommer även i andra former än den tillplattade kulan, t ex det mångkantiga (för lägre vikter) samt i andra material såsom bly. Viktloden var sorterade i flera olika storlekar och vikter. Viktsatsernas viktlod kan visserligen bestämmas till olika viktenheter, men dessa enheter är inte gemensamma ens inom smärre områden, vilket ju kunde varit att vänta. Snarare får enheternas oenhetlighet förklaras med att varje köpman visste vilken vikt just hans eget viktlod representerade och han kunde med egen vägning avgöra vad han ville betala eller om han fått tillräckligt betalt. En sådan tolkning förklarar också förekomsten av t ex en avhuggen bit av ett ringspänne i samband med regelrätta viktlod. (Birka grav 808). MED: Vågar och viktlod. Under medeltiden fortsatte man använda de vikingatiden typerna av vägningsredskap. För vägning av ädelmetall och dyrbara varor där vägningen fordrade stor precision användes likarmade, ibland hopfällbara balansvåg. med en hängande vågskål i vardera armen. Till vågarna hörde viktlod gjutna i bly eller brons. Till formen kunde de vara sfäriska med tillplattade poler, halvklot, skivformiga, koniska och ha eller sakna handtag. Främst i Norge användes bl a en typ av viktlod utformade som små hästar eller oxar. Ibland var loden stämplade så man kunde avgöra vilket viktsystem de tillhörde. Till vägning av tyngre varor användes besman eller pyndare. Bland viktenheterna fanns olika sorters pund (libra) som visar att man använde olika sorters vikter beroende på viktstorleken: skålpund (vägdes på vågskål), bismerpund (med besman), skeppund (med skeppspyndare).