Kloster

Kloster, byggnadskomplex avsett för ett samfund av munkar eller nunnor, som lever enl en bestämd regel. (Se Augustinregeln, Benedictus ordensregel, Orden samt Benediktiner, Cistercienser, Dominikaner, Franciskaner, Karmeliter, Kartusianer, Klarissor, Premonstratenser, Dubbelkloster och Konvent.) K. är vanligen anlagda som fyra längor kring en gård, där kyrkan ofta utgör den norra längan. K. omges ofta med en mur. Den avskilda delen av k. kallas klausur (lat. inspärrning), som också kan beteckna den avskildhet, i vilken man enl regeln skulle leva. K.-gården var vanligen omgiven av en täckt korsgång, en förbindelseled mellan k:s olika delar. Birgittiner och cistercienser hade de mest detaljerade föreskrifterna för k:s anläggning. Konventsbyggnaderna var sannolikt, åtminstone under den första tiden av ett k:s existens, byggda i trä. Av de flesta nord. k. återstår vanligen end k.-kyrkan, som ofta blivit församlingskyrka, medan de övriga byggnaderna rivits. Varnhem (cistercienser), Birgittaklostret i Vadstena samt franciskanklostren i Stockholm (Riddarholmskyrkan) och Ystad är representativa ex på k. med väl bevarade kyrkor och delvis bevarade eller utgrävda konventsbyggnader.