Relikvarium

VIK: Relikvarier, behållare för reliker. De äldsta i Norden bevarade relikvarierna är små relikkapslar, utformade som hängen. Bilden visar en sådan från Birka, grav 825. Bevarade R. i Norden från tiden före 1150 utgörs främst av hängkors (enkolpier), det s k Dagmarkorset" från Danmark och ett i silver från Gåtebo+, Bredsätra sn, Öland, är de förnämsta exemplen. År 1872 påträffades i Fröslev mosse i det då tyska Nordslesvig ett relikskrin av koppar med strama figurer i gropemalj, sannolikt från o 1100. Ett antal relikskrin har även bevarats på Irland, i en stil under påverkan av Urnesstilen: S Manchans skrin och skrin för S Cuileanns och S Senans klockor från tiden o 1100. Relikvarier av metall nämns av senantika författare på 300- och 400-t; på kontinenten finns ett flertal bevarade fr o m Karl den stores tid. MED: Relikvarium (fsv. helgedomakar), behållare för reliker. Sådana kunde vara av många olika typer. Enklast var ibland behållarna för altarreliker, vanligen små askar av bly, i vilka relikknytena lades; ibland har man t o m använt enkla profana saltkar av tenn. Relikvarier utgjordes ofta av rektangulära skrin, dock inte utformade som kistor utan som byggnader med sadeltak. Ofta står de på fötter, gjorda som tassar eller djurhuvuden. Skrinen, vanligtvis träkärnor klädda med metallbleck eller emaljerade plåtar brukar ha plastisk eller graverad dekor, ofta med figurer i arkader, och med inskriptioner som upplyser om innehållet. Nord. relikskrin kunde vara försedda med ontavvärjande djurhuvuden, liksom kyrkorna kunde vara. Så är fallet med skrinen från Eriksberg och Jäla (Vg), tvillingskrin i förgylld koppar, båda från samma sannol västgötska verkstad, och det no. skrinet från Thomaskyrkan på Filefjell (1200-talet). Fr kontinenten har man till Skandinavien redan under 1100-talet importerat emaljerade skrin från Limoges, som där tillverkades i stora mängder, men också från Rhenlandet (Spånga ka, 1200-talets början). 1150 - 1250 tillverkade virtuosa guldsmeder i Rhen- och Maasområdet stora, praktfulla, rikt utsmyckade och mångfiguriga skrin utformade som hus. De var gjorda i förgyllt silver. (T ex heliga tre konungars skrin i Köln, se Tre vise män, Karlsskrinet i Aachen etc.) Dessa relikskrin återger ibland det himmelska Jerusalem, som det skildras i Johannes uppenbarelse (21:11 - 23). Det finns också r. gjorda som centralbyggnader med kupol. Ett berömt sådant ingår i Welferskatten. En annan typ är de s k talande relikvarier, vars innehåll avspeglas i formen. Reliker av Kristi kors inneslöts vanligen i relikkors, som ibland också hade rangen av härskarinsignier; så är fallet med det ty. rikskorset från o 1024, helt översållat med pärlor och ädelstenar. Kranier placerades ofta i relikvarier, skulpterade som huvuden, antingen med någon typ av postament eller som en bild med skuldror. Armben inneslöts i upprättstående armrelikvarier - en ärm med en hand - där fingrarna kan hålla ett attribut (som t ex Birgitta-r. i Linköpingsskatten gjort.) Ett relikvarium för aposteln Andreas sandal är utformat som ett bäraltare med en sandalskodd fot (Domkyrkoskatten i Trier, före 993). Relikvarier har ofta ett fönster med en bergkristall eller ett galler för att man skall se innehållet. Så t ex på S Elisabeths huvudrelikvarium i SHM, från Elisabethkyrkan i Marburg: en senantik agatskål med mynningsbeslag och hänklar från 1000-talet som 1236 genom Fredrik II försågs med fot och ett välvt lock med titthål. Relikvarier kröns av en rikt ädelstensbesatt krona. Även enskilda personer kunde äga reliker, något som bl a framgår av de små relikkors som i Norden förekommer redan från tidig medeltiden. Alla rrelikvarier var inte av ädelmetall. Också relikvarier av trä har bevarats, i form av relikskrin och även som relikaltarskåp med små fack. De relikskatter, som samlats i sv. kyrkor, skingrades med undantag för några enstaka föremål genom Gustav Vasas silverkonfiskationer under 1500-talet, då kyrkornas och klostrens dyrbarheter krävdes in och smältes ned. Genom de delvis mycket noggranna protokollen kan man få viss uppfattning om det försvunna. Bland rrelikvarier som nedsmältes under 1500-talet kan nämnas Birgittas skrin i Vadstena (ca 90 kg) och S Eriks i Uppsala, båda från 1400-talets början.