Dominicus

Dominicus (sp. Dominga), helig prior, 4/8, Predikarbrödraordens stiftare, bekännare, född o 1170 i Calernega, G Kastilien. Dominicus studerade i Palencia, blev kanik och snart subprior vid det regulära domkapitlet i Osma. Han följde ca 1203 - 1206 sin biskop på två diplomatiska resor till Danmark där deras intresse väcktes för mission bland hedningarna i Balticum. Deras hänvändning till påven Innocentius III ledde i stället till att de sändes till S Frankrike för att bekämpa albigenserna. Dominicus grundade ett systrakloster och snart även ett brödraskap av predikande präster, vilka han ville ge bästa utbildning. Han utverkade 1216 i Rom stadfästelse för sin orden som skulle följa augustinregeln. Han grundade studiehusen i Bologna och Paris, sände ut bröder också till Skandinavien, höll det första generalkapitlet i Bologna 1220, men avled redan följande år. Dominicus var en apostolisk natur med stora krav på sig själv och förmåga att vinna och övertyga, men också en själavårdens strateg med öppen blick för tidens krav. Dominicus kanoniserades 1234. Dominicus framställs som prior i ordensdräkt, ibland med biretta (se Biretum). Han bär ibland lilja, bok, krucifix eller rosenkrans.