Ornamentik

VIK: Ornamentik, ytdekoration, som i vikingatid huvudsakligen kan indelas i djurornamentik och växtornamentik, vars motiv baseras på stiliserade djurfigurer och växtrankor, samt den icke föreställande stämpelornamentik. och flätbandsornamentik. MED: Ornamentik kan härledas ur det lat. verbet ornare, som betyder pryda, smycka - jfr sv. ornera. Med o. avses stiliserade framställningar, som ofta, inte alltid, rymmer rytmiskt upprepade komponenter. Begreppet har företrädesvis använts i samband med arkitektur och konsthantverk och underförstår då en artskillnad mellan konst och konsthantverk. Ett besläktat synsätt anas i litteratur med ikonografisk inriktning, vilken inte sällan tenderar att dra en skiljelinje mellan å ena sidan personifierande, symboliska eller i annat avseende idégestaltande framställningar och å den andra o., som då behandlas som innehållslösa dekorationer. Mycket tyder på att denna polarisering är en sentida konstruktion. Det förekom förvisso medeltiden framställningar utan andra uppgifter än att smycka, det vi idag skulle beskriva som ren o., men det existerade aldrig något motsatsförhållande mellan konstverkets idéinnehåll och dess estetiska eller bildmässiga kvaliteter. Även kristenhetens mest centrala och värdeladdade begrepp och symboler blev föremål för en långtgående ornamental bearbetning. Så fick, för att nämna ett exempel, Kristi kors ofta bilda utgångspunkt för mönsterstrukturer av utpräglat ornamental karaktär. Genom en omgestaltning av detta slag sökte man föra upp Kristi historiska kors på ett metafysiskt plan. Man strävade således inte efter att dokumentera realiteten bakom Golgatas pinoredskap utan sökte bildmässiga uttryck för de centralt kristna begreppsföreställningar, som knöts till korset. En väg att nå detta mål gick via ornamental transformation. Det rådde med andra ord inget motsatsförhållande mellan form och innehåll - det var tvärtom så att konstnärerna med ornamentala medel sökte stegra korsets andliga innehåll. Detsamma gäller i naturligtvis också andra motiv. Det betyder dock inte att medeltiden o. under alla omständigheter skall tillskrivas metafysiska dimensioner. Mycket hade inga andra ambitioner än att glädja ögat, och även de mest värdeladdade kristna kärnmotiven kunde i långa kopieringsserier förlora sitt andliga innehåll för att i fortsättningen motiveras enbart av sina dekorativa kvaliteter. Delar av den äldre nord. o. levde vidare in i medeltiden (jfr Djurornamentik och Träornamentik), men kyrkans män tycks ha föredragit de former och motiv, som fördes in från det katolska Europa. Genom bygghyttan i Lund kom lombardisk band- och växtornamentik att spridas upp över Norden, och eng. missionärer förde med sig en strängt geometrisk o. av normand. ursprung. Senare kommer o. med t ex bys., fr., westfal. el. sachs. stildrag. Men vanligen har den o., som bevarade i våra medeltiden kyrkor en sammansatt paneur. karaktär och den företer inte sällan spår av retardation.