Tärning

Tärningar utgjordes ursprungligen av en benknota, vanligen får, astragal. Den utvecklades senare till att bli rektangulär och är under medeltiden i huvudsak fyrkantig. De äldsta tärningarna har som regel ögonen placerade så att ettan står på motsatt sida som tvåan, trean står mot fyran osv. Även det nutida systemet där summan av varandra motstående sidor alltid blir sju förekommer. Tärningar av båda dessa typer är relativt vanliga fynd vid arkeol undersökningar. Även falska tärningar påträffas där samma antal ögon finns på flera sidor. Tärningar har inte bara använts vid spel och dobbel utan även i rättskipningens tjänst, bl a i dråpmål. Vid brott med flera skyldiga kunde ett tärningskast avgöra vem som skulle sona brottet genom att plikta med livet. Tärningsspel finns avbildat på bl a kyrkmålningar i Estuna och Bro k:or, Up.