Elddon

VIK: Elddon utgjordes under vikingatiden av eldstål, flinta och fnöske. Gnistor, framkallades genom att man slog stål mot flinta. Gnistorna uppfångades i fnöske, som började glöda. Elden uppgörs sedan med glöden i fnösket. Elddonet, som kunde bäras i en pung (se Väskor) vid bältet, har ofta påträffats i gravar som en del av den dödes personliga utrustning. Det traditionella eldstålet är smitt av ett järnband med en utskjutande mittflik och smala ändar som böjts in mot mitten avslutade av en liten upprullning. Andra eld stål är skivformiga och har bronshandtag, t ex genombrutna med små ryttarfigurer (östligt ursprung). Tungformiga eldstål med bronsbeslag förekommer också. Eldstålet och stål i allmänhet har haft stor magisk betydelse i folktraditionen som avvärjande medel mot onda makter. Det är därför inte förvånande att man ofta hittar amuletter som formats som små eldstål, se Eldstålsformiga hängen, Miniatyrer.