Gravmonument

Gravmonument. Under tidig medeltiden utgjordes g. i regel av en av stenhällar sammansatt kista, ofta försedd med höga gavelhällar och så småningom oftast nedgrävd med end lockhällen synlig ovan jord. En tidig typ av medeltida gravmonumenten är de s k Eskilstunakistorna, med höga och spetsiga gavelhällar och en ornamentik av djur- och bandslingor som för tanken till runstenarna. Flertalet av dem har inskrift på fsv. utförd med runor. G:s normala plats är under romansk tid kyrkogården. Kist- eller kistlocksformiga g. från 1100-talet och början av 1200-talet har i sht bevarats i Västergötland. Den vanligen typen är en tak- eller lockformig täckhäll med låga gavelstenar som uppåt avslutas med ett kors eller rundel med inskrivet kors. Djur- och människofigurer i relief, ornament, kors och andra symboliska bilder förekommer ofta också på täckhällen medan däremot inskrifter är ovanligare. När sådana förekom användes runor för fsv. texter och majuskler för lat. Ett unikt g. är den romanska sarkofagen från Botkyrka (Sö; se Botkyrkamonumentet). På detta nämns den dödes namn i inskriften, men man tycks annars under romansk tid ha fäst mindre vikt vid bevarandet av den avlidnes minne och mera vid den symboliska utsmyckning som skulle säkra själva gravplatsens fortbestånd. Under gotisk tid ändras synen på g:s betydelse. Individen blir huvudsaken och man söker nu också att om möjligen få gravplats och g. inne i kyrkan. Gravstenarna blir en del av kyrkgolvet och måste då av praktiska skäl göras slätare. Reliefen försvinner och utsmyckningen huggs in i hällens släta yta. En inskrift som meddelar den dödes namn, ofta dödsår och -dag och avslutas med en bön blir regel och placeras i en bård utefter stenens kanter. Kantskriften är ofta den enda utsmyckningen, men på mittfältet förekommer ibland en figurframställning av den döde och från slutet av 1200-talet uppträder ofta hällar med vapen eller bomärken. Inskrifterna är fram till 1300-talets sista årtionden utförda med majuskler och i regel på lat. men på Gotland användes ända fram till 1500-talets början också runor. Inskrifter med minuskler börjar i Sverige uppträda kort före 1400 och blir under loppet av 1400-talet allt vanligare, mot århundradets slut dominerande. Texten framträder i minuskelinskrifterna i låg relief genom att området kring varje bokstav borthuggits. En stor grupp av gravstenar som kan sägas bilda övergångsform mellan g. från romansk och gotisk tid är de s k liljestenarna i mellersta och N Västergötland. De är oftast trapetsformade med ornamentik av bladkors och palmettrankor som är skulpterad i platt relief mot nedsänkt bakgrund och som täcker större delen av hällens yta. Också bland de släta hällarna från gotisk tid är trapetsformen ett ålderdomligt drag. Senare blir formen rektangulär och måtten ökar - enstaka hällar med en längd av över fyra m förekommer. Ett fåtal ex på g. av annan typ från gotisk tid har bevarade i Sverige. Gravnischer i kyrkans mur finns i Gudhem (Vg) och i Sigtuna Mariakyrka och Västeråkers ka (Up). Den eg tumban, sarkofagen med en på locket liggande gravfigur har i stort sett varit förbehållen kungl personer. från en tidig gotisk gravtumba har bevarats lockhällen till drottning Katarinas (d 1252) grav i Gudhem (nu SHM). På kyrkogårdarna vid Lärbro och Hellvi kyrkor (Go) finns ännu kvarstående tumbagravar av enklare typ med en i lockhällen inristad gravfigur. Ett unikt g. av helt annat slag är det i slutet av 1400-talet broderade gravtäcket med en bild av Holmger Knutsson (d 1248; täcket nu i SHM).