Damaskering

Damaskering av västerländsk typ kallas också "mönstervällning". Damaskering går tillbaka till förromersk tid men når sin konstnärliga höjdpunkt under vendeltid. Damaskering byggs upp av tunna järnstänger, vanligen av omväxlande lågkolhaltigt och fosforrikt järn med olika färgverkan. Banden vrids helt eller delvis för att sedan klyvas. Damaskeringen välls sedan fast mot vapnets kärna och ståleggar. Det färdiga vapnet visar efter polering karaktäristiska skiftande mönster. Under äldre vikingatid används vanligen två damskaeringsband med ett typiskt vinkelmönster på svärdets eller spjutets båda sidor. På vissa svärd används damaskering för inläggning av tecken och inskriptioner som Ulfberht eller Ingelrii Spjut från sen vikingatid visar ibland flera smala damskeringband närmast holken. Damskering har ansetts som bevis på västeuropeisk vapenimport. Den höga frekvens av damaskering som iakttagits genom röntgenfoto tyder dock även på nordisk produktion.