Eldvapen

Eldvapen. Förekomst av eldvapen är belagt från början av 1300-talet i Europa. Eldrören tillverkades trol först av trä, men raskt övergick man till brons eller järn. Dessa senare vapen var rör- eller flaskformiga med en längd av en knapp halvmeter och en kaliber runt 30 - 40 mm. Till denna grupp av bärbara e. hör den s k Loshultsbössan från Skåne (nu i SHM), som daterad till 1300-talets mitt eller ngt tidigare kan vara det äldsta bevarade exemplaret av denna typ. Under 1300-talets andra hälft kom en funktionellt betingad delning till stånd i dels ett tungt artilleri, dels lätta bärbara handeldvapen. De förstnämnda konstruerades med långa grovkalibriga eldrör. Denna typ kom under 1400-talet att anta gigantiska former och enskilda pjäser kunde namnges. På Sthlms slott fanns under 1500-talet två kanoner döpta till "Dyffuel" (Djävulen) och "Dyffuels moder" (Djävulens moder). Ett vittnesmål om kaliberstorlek är Olaus Magnus beskrivning av bössor som kunde rymma ett rom. vinfat i loppet. Förutom dessa framladdade vapen förekom under 1400-talet även bakladdade s k kammarbössor (föglare), vilka hade ett öppet urtag baktill i vilket en färdigladdad kammare lades. Konstruktionen, som tillät snabbare eldgivning, övergavs redan under 14 - 1500-talet pga dålig skjutförmåga avhängig dålig tätning och svag konstruktion. Samtidigt med nämnda typer förekom bl a mörsaren, ett kort grovkalibrigt vapen med hög kulbana. De äldsta e. lades direkt på marken eller på stockbäddar. Var de av mindre storlek fästes de i långa träskaft (stångbössor), eller försågs med en nedåtriktad hake (hakebössa) avsedd att hakas över murkrön o dyl för att minska rekylens verkan. Eldröret kunde också monteras ned i en rak stock (stockbössor). Förutom rundkulor av sten eller järn nyttjades en mängd specialprojektiler t ex brandprojektiler, kartescher med skrå (små järnbitar), eller med flintsten. 1400-talets senare del och 1500-talet kännetecknas av en snabb vapenteknisk utveckling med bl a lättrörliga lavetter och försök till enhetliga kalibrar. Förfinade stockar, nya lås och bättre riktmedel gav vapnen ökad precision (se även Krut).