Sked

VIK: Skedar har sällan bevarats till våra dagar, p g a att de tillverkats i förgängligt material; man kan tillåta sig att förutsätta ett omfattande bruk av träskedar, av vilka endast enstaka påträffats (t ex i Arby). En viss typ av skedar, utförda i horn, har bevarats i flera exemplar. Dessa har vanligen ganska flata skedblad i en storlek mellan nutidens te- och dessertskedar. De kan vara omsorgsfullt ornerade med t ex flätbandsornamentik. Deras exakta användning är okänd. I en av Birkas gravar (nr 644) påträffades en sked av järn med förgyllt blad. En silversked, som ingick i en silverskatt" från Karls i Tingstäde på Gotland (1000-t:s senare hälft) torde ha haft liturgisk funktion, dock knappast här uppe i Norden. Dess avbrutna skaft har probermärken, vilket visar att den hamnat i skatten som hacksilver p g a sitt ädelmetallvärde. MED: Skedar hörde till det matbestick man medförde till fest, och tillverkades i många mtrl, ben, horn, trä, brons. Tidigmedeltiden skand. tennskedar. med reliefdekor av bl a fiskar på bladet har tolkats som möjligen liturgiska. Silverskedar var dyrbarheter och kunde på senmedeltiden vara rikt dekorerade med plastiska helgonfigurer på skaftet och graverade framställningar och inskrifter på bladet. Skedar kunde förvaras i små eleganta läderfodral el, om man ägde flera, i skedaskar av trä för 5 - 10 s. Hopfällbara skedar har också förekommit. Då skedbladen ofta är stora, har man möjligen druckit från bladet, inte stoppat skeden i munnen.