Term
Abbot
Typ |
Yrke
|
---|---|
Status |
Föredragen term
|
Definition |
Abbot (av aram. abba; gr. abbas, fader) föreståndare för ett verkligt munkkloster (benediktiner, cistercienser) även för vissa kanikkloster (premonstratenser). Han valdes av konventet på livstid och vigdes till sitt ämbete av stiftsbiskopen, varvid han som ämbetstecken fick ring, bröstkors, stav och mitra. A. utövade full andlig jurisdiktion och styrde sitt kloster med dess underhavande i världsliga ting. I kyrkan hade han en egen upphöjd stol, och kunde förrätta mässa i biskopsliknande ornat (in pontificalibus), liksom han presiderade vid korbönen. Han mottog de i klostret inträdandes munklöften och kunde utdela de lägre klerikala vigningarna. I sin förvaltning biträddes han av priorn och av ett råd av munkar ävensom olika funktionärer. A. i ett moderkloster hade rätt att visitera ett dotterkloster för att efterse att ordensregeln iakttogs. I de fall då dotterklostret icke utvecklats till ett abbotstift, utan blott hade en av moderklostrets a. utsedd prior, mottog han också munklöftena där och utövade själv en a:s jurisdiktion. En dråplig satir är bev på sv. från 1400-t över vissa abbotars vällevnad vid denna tid.
|
Litteratur |
Medeltidens ABC (Orrling, Carin)
|
Externa källor |