Elisabet av Thüringen

Elisabeth av Thüringen (1207 - 35), helig änka, 19/11. Dotter till kung Andreas II av Ungern blev Elisabeth vid fyra års ålder trolovad med lantgreven Ludwig av Thüringen, vilken hon skänkte tre barn. Då maken dog under en korstågsfärd flyttade Elisabeth till Marburg där hon blev tertiar i franciskanorden. Hon levde ett fromt liv hjälpande sjuka och fattiga och blev redan fyra år efter sin död kanoniserad. En sen legend berättar att då Elisabeth en dag var på väg till de fattiga med en korg bröd mötte hon sin man, som frågade vad hon hade i korgen. "Rosor", sade Elisabeth, då hon visste att maken inte uppskattade hennes liv bland de fattiga. När han lyfte på duken till korgen visade den sig innehålla - rosor! Elisabeth framställs i hustrudok, ofta krönt. Hon håller mestadels ett bröd i ena handen och en kanna i den andra. Stundtals har hon en eller flera tiggare vid sin sida. Hon kan också bära en korg med rosor (jfr S Dorothea). Ett relikvarium för Elisabeths huvud fördes under 30-åriga kriget från Elisabethkyrkan i Marburg till Sthlm. Det är ett av de förnämsta som bevarats och består av en senantik agatskål, som på 1000-talet försetts med mynningsbeslag och hänklar av guld. 1235 gjordes den till relikvarium genom tillägg av fot och lock, som kröns en rikt utformad och ädelstensprydd krona. Det kallades tidigare felaktigt "Goslarrelikvariet".