Tjocknackig yxa

Tjocknackig yxa, vanligtvis av flinta, men i flintfattiga trakter ofta kopierad i sten. Den är trattbägarkulturens och den gropkeramiska kulturens viktigaste arbetsyxa under senare delen av mellanneolitikum och förekommer även under senneolitikum. Den är i förhållande till sin längd och bredd tjockare än den äldre tunnackiga yxan. Smalsidorna är vanligtvis oslipade, och den har en rektangulär nackyta, rätvinklig mot yxans bred- och smalsidor. Genom några skaftade exemplar funna i Danmark, vet man att den skaftades annorlunda än den tunnackiga yxan. Nackdelen sticker inte ut bakom skaftets baksida, utan nackytan ligger jäms med denna eller stöds mot skaftet, surrad mellan två utstickande tappar. Tjocknackiga yxor var ännu något effektivare än den tunnackiga yxan.