Bildsten

Bildstenar tillhör de märkligaste gotländska fornlämningarna. Med bilstenar förstås bildframställningar som huggits eller ristats på lösa stenskivor, mer eller mindre väl tillhuggna. Materialet är i allmänhet vit kalksten. Av de ca 450 kända bildstenar har något mindre än hälften en datering till sen vendeltid - vikingatid. De flesta av dessa har en mycket karakteristisk form med svampliknande kontur på överdelen. Ofta är de mer än manshöga; exempel finns på stenar som varit över 3,5 m höga. Normalt har endast den ena av stenens sidor varit ornerad. Längs denna sidas kanter brukar det finnas en bård, ofta i knutbandsornamentik. Motiven i övrigt är vanligen horisontellt arrangerade med flera smala bildzoner över en större bildyta som domineras av ett från sidan sett vikingaskepp under segel. I bildframställningarna möter vi ett myller av människor och djur oftast i dramatiska situationer och nästan utan undantag sedda i profil. Vad scenerna föreställer har man i vissa fall trott sig kunna tolka med ledning av gudasagorna och den profana sagalitteraturen. Oftast blir tolkningarna endast gissningar men för samtiden var scenerna så välbekanta att man aldrig med runor förtydligat bildinnehållet. Likt antikens skulpturer har bildstenar ursprungligen varit färgrikt målade. Från sen vikingatid finns det exempel på korsmärkta bildstenar med runslingor - minnesinskrifter avfattade med den 16-typiga futharkens tecken (jfr Runorna under vikingatiden). En om de vikingatida bildstenarna erinrande monumentgrupp finns på Isle of Man i Irländska sjön, där man reste höga gravkors av sten. Dessa var mycket rikt ornerade och på dem möter man samma myllrande värld av krigarfigurer och märkligt nog hednagudar som på de gotländska stenarna.