Sigfrid

Sigfrid, helig biskop, 15/2, bekännare. Redan Adam av Bremen nämner Sigfrid som en av de biskopar S Olof förde med sig från England till Sverige på 1000-talet . En senare legend berättar att han var ärkebiskop i York innan han slog sig ned i Växjö, där han byggde en kyrka. Sina tre systersöner Unaman, Sunaman och Vinaman, som var cluniacenserbröder, hade han med sig. En dag när Sigfrid var på resa blev dessa halshuggna i Växjö, varpå deras huvuden lades i ett kar och kastades i sjön. Då Sigfrid kom tillbaka såg han tre ljus lysa ute i sjön, tog hand om systersönernas huvuden och begravde dem. Till Sigfrids ära diktades två rimofficier. Han framställs som biskop stundtals hållande ett kar med tre huvuden (försedda med tonsur; jfr S Nicolaus av Myra). Han är skyddshelgon för flera kyrkor i Sverige, däribland, tillsammans med Johannes Döparen, för Växjö domk:a.