Skepp

VIK: Skepp. Termen vikingaskepp är inte entydig. Typerna var flera. I stort kan man dock skilja mellan två typer: handelsskeppen - de bredare, kortare, lastdrygare och högre båtarna av typ Skuldelev 1 och 3 samt Aske-kärr och smalare, längre, lägre båtarna av typ Skuldelev 2 och 5, Oseberg och Gokstad. Såväl handelsskeppen som långskeppen var i sin tur indelade i flera typer. Och givetvis fanns dessutom även under vikingatiden hela floran av mindre båtar av olika utseende och för olika ändamål, t ex små båtar för rodd, stockbåtar, färjor etc Det visar ju också våra nordiska fynd av mindre vikingatida båtar. Men av alla dessa typer är det vikingatidens seglande båt som tilldragit sig det största intresset och sällan har väl en båttyp så symboliserat en tidsålder. Vikingatidens seglande båt var en spetsgattad, klinkbyggd båt med vertikal köl och sidoroder (i allmänhet placerat på styrbordssidan), mast, rigg och råsegel. De hittills påträffade fynden i Norden har längder på mellan 16-28 m men i sagorna omnämnes båtar på upp till 60-70 meters längd. I de isländska sagorna berättas också om de olika båtarnas benämningar, snäcka knarr etc. Byggnadsmetoden för den vikingatida båten var s k "skalbygge", d v s utan mallar lades först kölen ut, oftast i ett stycke. Stävarna lastades till kölen och avslutades ibland med en stävprydnad. Därefter lades den överlappande bordläggningen och slutligen sattes spanten in. Dessa var ofta självvuxna ämnen. Borden nitades oftast samman med järnnitar. På mindre båtar var borden ibland sydda samman med vidjor eller trädymlade. I några av fynden är spanten surrade till borden i utsparade klampar och i några fall nitade samman med trädymlingar. Som tätningsmedel användes tjärdränkta strängar av hoptvinnat nöthår, mossa eller tygremsor. Valet av virke var viktigt. I största möjliga utsträckning an vändes självvuxet virke till spant, stävar, knän etc. Huvudmaterialet i båtarna var ek, någon gång fur och i något enstaka fall ask. Masten var placerad i ett ekblock, som låg över spanten i kölsvinet, och stöttades av mastfisken, också den ett ekblock, placerat över balkarna i däckshöjd. Jfr Segel, Ormen Långe, Tune-skeppet, Ladby-skeppet, Arby. MED: Skepp. I Sverige finns ca 25 fynd av medeltiden s. eller rester av s. De är alla enmastade och har framdrivits med stora råsegel. Fartygstyperna är dock många. Det medeltiden skeppsbyggeriet hade till en början vikingatiden traditioner. Först på 1400-talet kom fartyg med 2 - 3 master, stor-, fock- och mesanmast. Under 1400-talets senare del förekom det att stora skepp riggades med 4 master. Boliner och bogspröt tillkom under tidig medeltiden och riggen vevades för att underlätta uppäntringen till mastkastellet, stridsmärsen.