Fångstgrop

Fångstgropar användes från mesolitikum ända fram till 1864, då jakt med fångstgrop förbjöds för fångst av älg och i fjällområdet även för ren. Fångstgropar är ofta anlagda i system på åsar och längs älvstränder med hänsyn tagen till djurens vandringleder. I Norrland är omkring 25 000 registrerade, i mindre antal finns fångstgropar också i Värmland-Dalarna. Groparnas inre del är rundoval eller rektangulär med ett mått av 2-3 meter, ibland mindre. Runt gropen ligger det uppgrävda materialet i en låg vall, yttre diameter 3-6 meter. Fångstgropar anläggs ofta i rader och har troligen förbundits med stängsel. Det finns gropssystem med över 100 gropar som kan sträcka sig kilometervis. Vid Laisälven i Lappland finns ett system på ca 250 gropar över 8 km. Emellertid behöver inte alla groparna i ett till synes enhetligt system vara använda samtidigt. Fångstgropar ligger i en terräng där man brukar finna mängder av förhistoriska fångstboplatser.