Armborst

Armborst (mlat. arcubalista, även benämnd låsbåge) förekommer i Norden från 1100-talet men har i Europa varit känd sedan klassisk tid. A. består av en kraftig båge fastgjord i änden på en stock så att strängen kan dras upp och fästas på ett i stocken befintligt lås. Via en avtryckare kan strängen frigöras i skjutögonblicket. Bågen tillverkades först av trä, men från 1200-talet är materialet ofta ben, horn och senor, s k hornbågar. Under tidigt 1400-talet börjar bågen att tillverkas i stål. Ifrån att ha spänts för hand övergår man, alltefter som bågstaven utvecklas, till att använda olika mekaniska spännanordningar, typ spännbälten el hävstångsanordningar s k get- eller gåsfötter. Till de grövre bågarna krävdes under 1400/1500-talet vindspel med en eller flera trissor. Skjutförsök med senmedeltida a. har visat skottvidder på upp till 400 m, men den effektiva skottvidden mot rustningsbeklädda motståndare torde ha varit avsevärt mindre. I jämförelse med långbågen hade a. vissa fördelar, t ex kunde det sättas i händerna på en otränad soldat då brist på siktförmåga och styrka i viss mån kompenserades av vapnets konstruktion. Nackdelen var den relativa långsamheten. Handeldvapnen slår under 1500-talets lopp ut a., men det lever kvar som ett vapen för jakt- och nöjesskjutning långt efter medeltidens utgång. Armborst som attribut: Hadrianus.