Lagman

Lagman. I vissa lagsagor gick l.ämbetet i arv inom vissa släkter, ex Algotsönerna i Västergötland. Enl tidigmedeltiden bestämmelser skulle l. vara bondson och väljas av alla bönder. I och med att lagstiftningen gick över på centralmakten och utövades av kungen i samverkan med rådet miste l. sin lagstiftande funktion och blev enbart domare. Lagmän ingick ibland i rådet, men detta gällde inte alltid alla, i varje fall inte på 1300-talet. Lagmän i resp område ledde dock kodifieringen av landskapslagarna vid slutet av 1200-talet. Magnus Erikssons landslag innebar ändrade former för lagmans-val. En valnämnd utsåg tre kandidater av vilka kungen valde en till 1. Vid slutet av medeltiden är l. ofta stormän och böndernas inflytande avtar. Endast Sverige har säkra belägg på l.-dömen (se Lagsaga).