Oval spännbuckla

Ovala spännbucklor är Nordens vanligaste kvinnospännen. De är parspännen, brukade i kvinnodräkten över hela det nordiska området inklusive Finland men med ett betydande undantag, nämligen Gotland, där man i stället använt djurhuvudformiga spännen. Ovala spännbucklor har traditioner från vendeltid, från vilken period man känner mindre ovala spännen. Ovala spännbucklor under vikingatiden har ansenlig storlek, längden uppgår vanligen till 10-12 cm. De är konstruerad som en välvd skål av gjuten brons på vars insida ett nålarrangemang sitter ett stycke innanför kanten med nålfästet i ena ändan och nålhållaren i den andra. Ovala spännbucklor kan vara enskaliga eller dubbelskaliga. Mönstren innefattar ofta flera regelbundet ställda, utskjutande knoppar, vilka kan vara gjutna i ett stycke med underlaget eller gjutna var för sig och fastnitade. Ovala spännbucklor är ofta förgyllda, belagda med vitmetall och försedda med silversnoddar, undantagsvis är de även utrustade med silverplåtar med niello. Ovala spännbucklor är utförda i brons - ca 2500 är kända från Skandinavien. Endast ett undantag finns från regeln, nämligen ett par ovala spännbucklor av silver från Hedeby. Ovala spännbucklor har indelats i kronologiska grupper och typer av den norske arkeologen J Petersen (Vikingetidens smykker, 1927) och efter hans indelning brukar de vanligaste typerna benämnas P 37, P 51 och P 52. Äldre ovala spännbucklor har en kant som blott utgörs av en godsförtjockning medan yngre har kanten utbildad som ett brätte, vilket fördelar slitaget på de band och öglor i dräkten, som ovala spännbucklor, skall hopfästa. En annan tumregel är att 800-t:s ovala spännbucklor är enkelskaliga medan 900-t:s är dubbelskaliga. I Finland (Karelen, Tavastland), Liv-land och SÖ Ladoga är ovala spännbucklor små och spetsovala och visar en egen inhemsk mönsterflora. Formen är inspirerad från Skandinavien, där dock ovala spännbucklor redan gått ur bruk när de östliga ovala spännbucklorna står på sin höjdpunkt under ett sent skede av vikingatiden, främst den s k korstågstiden.