Skida

VIK: Skidor från vikingatiden är inte kända annat än undantagsvis i det arkeologiska materialet men väl i text och bild. Så t ex avbildas en skidlöpare på Bökstastenen och både Ull och Skade omtalas i myterna som skid-asen resp skid-disen. Skidor förekommer i flera regionala typer som skiljde sig i utformning och i hur fotfästet var utformat. Alla påträffade skidor från forntiden har varit tillverkade av furu. Skidor användes redan under stenåldern. En ränna under skidan för att ge den bättre glidförmåga förekom redan tidigt. Vikingatidens skidor kunde vara upp till 3 m långa. På finska skidor finns ornamentik bl a i form av bandflätor. Bruket att använda två stavar är en sen företeelse. Man använde en stav eller så skidade man helt utan stavar. MED: Skidor användes redan i förhist tid, vilket ett flertal fynd, gjorda främst i nordsv. torvmossar visar. Fr medeltiden är de kända fynden färre. En kalkmålning från 1400-talet i en Upplandskyrka visar en bågskjutande s.-löpare (Österunda). Konstnären synes vilja återge ett oliklångt skidpar med en längre löpskida och en kortare sparkskida Denna typ kan ha uppstått under medeltidens slutskede; det första säkra belägget är emellertid en skida daterad 1605. Den oliklånga skidtypen medgav löpning med stor hastighet och torde spec ha kommit till användning vid jakten på älg. De förhist skidtyperna är i regel jämnlånga men företer betydande variation i utformningen. Stor utbredning fick den av samerna favoriserade s k bottniska typen. Den är påfallande kort, lansettformad och utan styrränna på den konvexa undersidan. Skidor tillverkades med förkärlek av tall, men även andra träslag har förekommit. Vid skidlöpningen nyttjades en stav, vanligen med en kringla nedtill av vidjor, horn eller trä. Övre delen kunde hos samerna vara kombinerad med ett spjut i en hylsa eller med en liten skovel. De två stavarna tycks vara en nordfi. uppfinning från nyare tid. Skidor av en klumpigare utformning har av gammalt förekommit i de sydsv. landskapen. De var vanligen förfärdigade av lövträ. Alternativt med dem använde man, särskilt för närtransport snöskor som antingen var flätade av vidjor eller tillverkade av träspjälor. Den förra typen fästes i de nordliga delarna av landet även på hästhovarna för att hindra dragarna att sjunka ned i snön.