Stränginstrument

VIK: Stränginstrument. Det stränginstrumentet för vilket man har både arkeologiska och ikonografiska belägg från yngre järnålder är lyran, bestående av en närmast fyrkantig resonanslåda med två parallella armar, upptill förenade med en tvärslå. Strängarna är lika långa och löper parallellt med armarna över ett stall på resonanslådan. Instrumentet har kunnat rekonstrueras på grundval av ett antal gravfynd. Den mest kända är 600-talslyran från Sutton Hoo, tidigare felaktigt rekonstruerad som harpa. Lyrorna i Sutton Hoo och Taplow (England) har legat i furstegravar och varit försedda med rikt ornerade beslag; lyror i andra gravar har legat i musikergravar. I Sverige vittnar bärnstens-stallet från Broa, Halla sn och bildstenen från Källstäde, Lärbro sn - båda på Gotland - om lyror under vendel/vikingatid, medan ett stall av horn från Svarta Jorden i Birka visar att instrumentet förekom även under etablerad vikingatid.