Kökkenmödding

Kökkenmödding är ett danskt ord som betyder köksavfallshög. Kökkenmödding användes i arkeologiska sammanhang i Danmark redan 1851 i samband med fyndet vid Ertebölle vid Limfjorden. Numera används kökkenmödding sällan på danska. Ordet kökkenmödding har däremot fastnat som låneord i ett flertal språk i arkeologiska sammanhang som benämning på en viss typ av avfallslämningar från äldre stenålderns kustkulturer. Kökkenmöddingar innehåller vanligen hushållsavfall som ostron-, snäck-, och musselskal, kol och avfall från redskapstillverkning. En kökkenmödding är vanligen avlång med oregelbunden omkrets och ojämn översida. Storleken varierar från små tunna till 350 meter långa och 30-40 meter breda och upp till 2 meter tjocka avfallslämningar. de stora kökkenmöddingarna vid Limfjorden har sannolikt varit ända upp till 700 meter långa enligt vad senare års utgrävningar antyder och där dominerar ostron de tidiga stenålderskökkenmöddingarna och blåmusslor de senare från järnålder. Kökkenmöddingar finner man i södra och västra Sverige, utefter Danmarks kuster, särskilt vid Limfjorden, i Bretagne och längs Portugals kust. De äldsta kökkenmöddingarna i Norden torde vara de danska i Kongemose-kulturens yngsta fas tex Brovst på västra Jylland, daterad till ca 5400 f.Kr. (kalibrerad C14). Vanligast är kökkenmöddingar emellertid under Erteböllekulturens höjdpunkt där fyndplatserna Ertebölle och Meilgård framträder med sina omfattande kökkenmöddingar. Kökkenmöddingar förekommer i mindre utsträckning även under järnålder.