Guld

STÅ-BRÅ: Guld förekommer i naturen dels som gedigna klumpar i olika storlek, dels som guldstoft avlagrat i flodbäddar (aluvialt guld). Guld kan dessutom utvinnas ur guldförande malmer. Ca 4600 f.Kr. bearbetas guld vid Bulgariens Svartahavskust i Varna. Redan under senneolitikum importeras till Sydskandinavien sk lunulae från Irland eller det kontinentala Västeuropa. Guld känner man i Norden under slutet av stenåldern och från hela bronsåldern, från gravar och offerfynd i Sydskandinavien. Vid Östergården i Jällby sn Herrljunga kn i Västergötland, har man funnit en liten guldspiral i en senneolitisk hällkista. Det mesta av guldet har sannolikt kommit från östra Mellaneuropa och uppträder i form av armringar, trådformade fingerringar och örringar (Noppenringe), nålar samt som tunn guldbeläggning på somliga föremål, tex glasögonfibulor och knappar. Uthamrat, pressat guldbleck har under bronsåldern använts i små guldskålar som sannolikt importerats till Norden. Guld uppträder i Norge för första gången under period III av bronsåldern. De äldsta fynden är från Rogaland och Lista, under det att guldfynd från yngre bronsålder är vanligast i sydöstra Norge och Tröndelag. Sammanlagt känner man hittills (1987) 20 guldföremål från bronsålder i Norge. Med ett par undantag består dessa föremål av smycken. De flesta guldföremålen från äldre bronsålder stammar från gravar och de från yngre bronsålder från depåfynd. VIK: Guld. Medan man brukar kalla folkvandringstiden för Nordens guldålder p g a de många guldfynden, brukar vikingatiden kallas silveråldern. Men detta innebär inte, att vikingatiden skulle vara guldlös. Tvärtom förekommer guld i många sammanhang - både mans- och särskilt kvinnodräktens spännen och smycken är ofta förgyllda, fingerringar och armringar, hängen och pärlor är emellanåt av guld. Guld måste liksom silver importeras från främmande länder. Guldets värde stod i ett fast förhållande till silvret. Så t ex uttrycks i Gutalagen (nedtecknad under 1200-t:s förra del) såväl mansbotens som hemgiftens storlek i guld, väl enligt gammal tradition, medan andra belopp, som kan relateras till mansboten, uttrycks i silver; förhållandet var då sådant att 1 mark guld motsvarade 8 marker silver. Motsvarande förhållande möter oss även i Äldre Västgötalagen.