Ringerikestil

Ringerikestil, konststil i den yngre vikingatiden, uppkallad efter Ringerike i Norge, där man påträffat runstenar, ornerade i ringerikestil. Stilen sammanfaller i huvudsak med Mammenstil (efter praktyxan från Mammen i Danmark). Ringerikestil som har inslag av växtornamentik, har som huvudmotiv det Stora djuret, om- och kringvärvt av utdragna käppliknande vimplar med inrullad tipp av bladflikskaraktär samt försett med rundlar eller spiraler som bindeelement. Ringerikestil, som är en "tvådimensionell" stil, karaktäriseras av sin växling mellan enformigt upprepande av förhållandevis korta, räta linjer (bladflikarna) och den kraftiga linjeföringen i centralmotivet. Ringerikestil brukas även utan "centralmotiv".