Årder

STÅ-BRÅ: Årder eller ärjekrok. Jordbearbetningsredskap, känt sedan 6000 år, hos troligen introducerat i mellanneolitikum. Årder består av en ärjebåge dvs den del som går ner i marken, en dragstång och eventuellt ett styre eller bakståndare, När man använde årdret gick dess spets ner i marken, luckrade och rev av ogräsrötter och åstadkom en viss markomrörning vilket förde ovittrat material uppåt i åkerjorden. Årder ersattes från vikingatid och framåt av plogar, vilka genom en vändskiva vände marklagret som plöjdes. Årdret levde dock kvar på en del ställen in på 1800-talet. Vid arkeologiska undersökningar kan man ibland preparera fram ytor fulla av korsande "repor". Det rör sig då om årderspår som visar att den undersökta marken bearbetats med årder. Årder förekommer på hällristningar i Bohuslän. Ibland drages årdret av två oxar. Enligt en gammal folktradition var det avgörande för skörden hur de tre första fårorna ristades. Det måste göras på rätt sätt med en lövad kvist i handen (levande tradition bla i Kina). På en hällristning i Litsleby i Bohuslän finner man just denna scen framställd, Årdret dras av två oxar med könsorganen tydligt markerade liksom även på mannen med lövruskan i handen i denna fruktbarhetsfrämjande scen. En del av ett årder från Horslev i Danmark har C14-daterats till 1490 ± 100 f.Kr. MED: Årder utan vändskiva användes i hela Sverige under förhist tid. I Ö Sverige var årder dominerande under hela medeltiden och fram till 17/1800-talet.