Dryckeshorn

VEN: Dryckeshorn. Caesar berättar i D bello Gallico att det bland germanerna var ett allmänt bruk att dricka ur horn. Från romersk järnålder här i Norden känner vi också en mängd gravfynd, där de döda fått med sig uppsättningar om ett ett par dryckeshorn. Under folkvandring- och vendeltid tillverkades också praktfulla horn horn med rikt ornerade mynnings- och ändbeslag av metall. Normalt användes horn från ko medan lyxexenplaren var uroxhorn. Dryckeshorn tycks ha haft en viktig cermoniell betydelse, från folkvandringstiden känner man exempel på att det till och med funnits exemplar av rent guld. Exempel på vendeltida dryckeshorn finns från Sutton-Hoo - två praktexemplar av uroxe. Från Valsgärde, grav 7, kommer inte mindre än tre horn. VIK: Dryckeshorn från vikingatid är främst kända från avbildningar på bildstenar och runstenar, s k påsyningsbeslag o d. I motsats till förhållandet under romersk järnålder (de första årh e Kr) påträffas dryckeshorn sällan i gravar, även om det förekommer (så t ex i Birka grav 523). Möjligen kan detta bero på, att dryckeshorn som förfärdigats av förgängligt material, nötkreaturshorn, nu mera sällan försetts med metallbeslag, som kunnat bevaras i jorden. Det nämnda dryckeshornet från Birka var emellertid prytt med ett mynningsbeslag av genombrutet silverbleck .