Tunnackig yxa

Tunnackig yxa, vanligtvis av flinta, men i flintfattiga trakter kopierad i sten. Den är trattbägrkulturens viktigaste arbetsyxa under tidigneolitikum och början av mellanneolitikum. Den är bredare och längre men proportionsvis tunnare än den senare, tjocknackiga yxan. Den skiljer sig från denna genom att smalsidorna alltid är slipade och genom att nacken är tunn, svs bredsidorna löper samman utan någon markerad nackyta. Ett skaftat exemplar har påträffats i Sverige (Nebbe mosse) och flera i Danmark. Tunnackiga yxor är långt instucken i ett hål i skaftet, så att yxans nackparti sticker ut. Tunnackiga yxor var ett effektivt redskap för skogröjning. Moderna försök har visat att en tunnackig yxa är nästan lika effektiv som en modern stålyxa, men svårare att använda därför att yxbladet lätt splttras vid ett skevt hugg, och givetvis om man hugger i för hårt material. Talrika depåfynd, uteslutande bestående av vanligtvis överdrivet långa tunnackiga yxor har påträffats, det största i Sverige bestående av 16 yxor med en största längd av 45 cm. Sådana yxdepåer har säkert varit offer till högre makter.