Kista

VIK: Kistor, vikingatidens vanligaste möbler. Kistor var vanligen långsmala med sluttande väggar, bredast vid bottnen. Kistor, som kunde utrustas med lås, var ibland försedda med ornamental utsmyckning i form av beslag. Välkända är kistorna från Oseberg och verktygskistan i Mästermyrfyndet. MED: Kistan, medeltidens viktigaste förvaringsmöbel användes i hemmen, i kyrkorna och på resor. Stockkistor är av ålderdomlig konstruktion och utgörs av en urholkad trädstam, ofta kraftigt järnbeslagen. Två stockkistor, som använts som offerkistor har bevarats från Svinnegarn (Up; SHM) och Gamla Uppsala (Up). Ståndkistor med falsade hörn förekommer i två varianter, dels den där botten vilar direkt på golvet, dels den på "ben" där kortsidorna förlängts nedåt. Locken kan vara plana, rundade eller trekantiga. Ståndkistor är försedda med järnbeslag som dels skall hålla samman konstruktionen, dels ofta tjäna som dekorativ utsmyckning, som t ex kistan från Voxtorp ka (Sm; SHM), daterad till 1100-talet. Kistor försedda med hörnstolpar som tjänar som ben är den mest avancerade konstruktionen under medeltiden. Botten är tappad i gavlarna eller vilar på lister på dessa. Bevarade lock till sådana stolpkistor är takformiga under 1000/1100-talet, senare blir de flata. Stolpkistor förekommer i olika varianter och har ofta skuren eller ristad dekor. Kistor har använts till förvaring av värdesaker av olika slag samt korn, mjöl o dyl.