Bröd

VIK: Bröd. Fynd av brödliknande material från förhistorisk tid har gjorts på flera håll i Norden. Bl a har man i flera av Birkas gravar påträffat små brödkakor. Bäst lämpade för brödbakning är sädesslag med hög glutenhalt såsom vete och råg. I Egils saga kan man läsa om import av vete. Vikingatidens bröd kan ha bakats på små, runda s k stekpannor av järn som bestod av en flat tallrik vilken satt på ett långt skaft. Somliga av stekpannorna kan vändas runt en axel så att brödet bakas jämnt och ej bränns vid. Eventuellt kan sur deg ha använts för jäsning av brödet. MED: Bröd. Odlingen av b.-säd är visserligen mkt gammal i vårt land, men den var länge otillräcklig. I början av medeltiden var födan lacto-animal med gröt och b. som komplement (se Matvanor). Det tidigt införda vetet var efter bronsåldern ganska sällsynt och b. bakat av detta sädesslag sällsynt dyrbart till 1800-talets slut. Korn och havre var av större betydelse och rågen, som införts under järnåldern och då närmast använt i delikatess-b., ökade i användning. Givetvis var bruket av b. mkt olika i olika delar av landet och kom mot dess slut att utgöra bortåt 40 % eller ngt mindre av födan. Surdegen, dvs deg som innehöll naturligt jäsningsmedel och som lämnades kvar från bak till bak, användes sedan tidig medeltiden alltmer. De äldsta bakugnarna bestod av en slags kupa över härden i kokhuset; senare kom den murade ugnen (se Kök). Till en början bakades nog b. i form av bullar, fynd av dylika har gjorts, men med tiden ägde b.-bak i stora hushåll rum blott några ggr per år, vilket medförde att det sällan åts färskt. Olaus Magnus säger, att b. "bakat vid ett barns födelse kan hålla sig ganska väl utan att mögla till barnets förlovningsdag" Till hetvägg, föregångaren till våra dagars fastlagssemlor, togs gammalt b. ännu på 1700-talet, vilket framgår av att bullen skulle koka % timma i mjölk enl dåtida recept. Knäcke-b. torde nog ha funnits redan under medeltiden men är belagt först under 1500-talet. B. som attribut: Elisabeth, Rochus.