Dubbeleggad skafthålsyxa

Skafthålsyxa som finns både inom trattbägarkultur och gropkeramisk kultur under mellanneolitikums första hälft, MN A. Den har utsvängd egg och utsvängt nackparti, men är aldrig i egentlig mening dubbeleggad, eftersom nacken alltid är mer eller mindre rundad. På de äldsta yxorna är egg- och nackpartierna endast svagt utsvängda (Fredsgårdsyxa), på de yngsta däremot mycket utsvängda. Den mellanliggande klassiska typen, som vi har åtminstone 350 exemplar av i Sverige, är den som är mest likt en verklig dubbeleggad yxa i formen. Den är ofta tillverkad i utvald sten och omsorgsfullt polerad. Hårda bergarter tex porfyrit har valts och de är ofta omsorgsfullt tillverkade och fint slipade. Även många ofullbordade yxor, t ex utan eller med ej helt genomborrade skafthål förekommer. Mycket små dubbeleggade skafthålsyxor benämns som miniatyryxor (miniatyr dubbeleggad skafthålsyxa). De är ofta kortare än 10 cm och med ett mindre skafthål. Små avbildningar i andra material som i bärnsten och lera i huvudsak kan karaktäriseras som pärlor/hängen, t ex som Dubbeleggad yxformad pärla. Att hålla fast vid epitetet skafthålsyxa är ett sätt att skilja dessa specifika yxor, från yxor som på riktigt har en egg i vardera ändan. Detta förekommer exempelvis bland skifferföremål, där en egg kan vara till exempel håleggad och den andra rät- eller tväreggad. Yxor med två eggar förekommer också längre fram i tiden. Den dubbeleggade skafthålsyxan hör hemma i mellanneolitikum A. Gränsen mellan MN A och MN B sätts något olika i skilda regioner, men vanligen 2900 ner till 2750 f Kr. En tidsram på 3300 f Kr till 2700 f Kr bör således täcka in tillverkningsperioden.