Dricksglas

MED: Glas att dricka ur importerades till Norden under hela medeltiden, men är sällsynta i fyndmaterialen. Från Syrien (tillverkn i Aleppo och Damaskus) hemförde korsfararna under 1200-talet g. till Europa, mångfärgade glas, vilka som dyrbara skatter kunde förvaras i läderfodral. I Italien, i sht i Venedig, fanns från 1200-talet en högtstående glaskonst, och därifrån exporterades till hela Europa. Både vitt och färgat g. tillverkades. Många former förekom, på 1490-talet talas om pokaler, skålar, bägare, ljusstakar etc i många färger. Också i Böhmen tillverkades g. Det glas som tillverkades i Nordeuropa var av grövre kvalitet, och brukar pga sin oftast gröna färg kallas Waldglas, "skogsglas". Bland glastyper som förekommer under senmedeltiden kan nämnas bukiga glas med pålagda "noppor", föregångare till remmaren, och höga, slanka "Stangengläser", som kan vara över 30 cm höga. Även låga, mer eller mindre rakväggiga glas, sannolikt formblåsta förekommer; de har mer karaktär av "vardagsglas". En sv. glastillverkning har vi först på 1500-talets andra hälft. (Jfr Krautstrunk, Kuttrolf och Maigelein.)