Term

Situlaformigt kärl

Typ
Föremålsbenämning
Status
Föredragen term
Vidare term
Ekvivalent term
Definition
Högt och oftast stort kärl med ett utsvängande bukparti och högt placerad skuldra/ maximidiameter. Botten är plan. Den översta delen har en kort hals och/eller oftast indraget mynningsparti. De större kärlen har oftast fungerat som förråds- eller beredningskärl. I gravar kan de ha använts som benbehållare eller bikärl. Vanliga från senneolitikum in i vikingatid. Exemplaren från yngre förromersk och romersk järnålder är sannolikt inspirerade av situlor i kopparlegering.
Litteratur
  • Käringsjön : studier i halländsk järnålder / av Holger Arbman, 123 (Arbman, Holger)
  • Wikingerzeitliche und frühmittelalterliche Keramik in Schweden, s. 13: typerna AII:3c3, AIV:3b och 3c (Selling, Dagmar)
Relaterade föremål
URI
https://samlingar.shm.se/term/F7F3363A-1B9D-40C9-9214-666B2303E201
URI har kopierats

All textinformation (metadata) på denna sida är fri att använda enligt licensen CC0.
Mer information om licenser hos Statens historiska museer.

Upphov: Eriksson, Thomas/SHM (CC BY 4.0) Du får bearbeta och dela verket för alla ändamål, även kommersiella, så länge du anger upphovsperson och licensgivare.

Ladda ner media Information om bilden