Runristare

Runristare. Redan i runinskrifter från urnordisk tid (de första århundradena e Kr och fram till 600-t) namnger sig runristarna ofta. Först under vikingatiden framträder dock runmästarna som medvetna yrkesmän och konstnärer. En av de mest kända är Rökstenens" ristare, Varin. Även Sparlösastenens skapare, Alrik, har signerat sitt verk. Flera andra runristare från den tidiga vikingatiden är kända genom signerade ristningar från hela Norden. Det stora flertalet kända runmästare har dock varit verksamma under 1000-t i de runstensrika mälarlandskapen Södermanland och Uppland. Här kan endast ett fåtal av de mest framstående nämnas. Åsmund Kåresson, verksam från 1020-t till seklets mitt, var banbrytare inom konsten. Han införde den uppländska runstensstilen och överträffar sina efterföljare i konstnärlig säkerhet. Uppsalatrakten är centrum för hans verksamhetsområde, som sträcker sig från Stockholmsområdet i söder till Gävletrakten i norr. Åsmund har signerat ett 20-tal ristningar och lika många till kan med säkerhet tillskrivas honom. Hans ristningar visar stor variation i ornamentiken, som skickligt anpassas till stenens form. En ristare av annan typ är Livsten som verkade i Upplands västliga och sydvästliga delar (Enköpingstrakten) under 1030- och 1040-t. Han är sålunda en något yngre samtida till Åsmund. 18 ristningar av Livsten är bevarade, därav sju signerade. Hans ristningar, som t ex U 1152 vid Brunnby i Fröshults sn, Uppland, domineras av ett stort fyrfotadjur med smal kropp. Halsen, benen och svansen är långt utdragna. Den ringlande linjerytmen och rörligheten ger ornamentiken karaktär. En lärljunge till Livsten är Balle, vars ristningar återfinns i Västmanland, Södermanland och Uppland. Hans mönster är mycket varierande och det verkar som han varit verksam under en lång tid med början vid mitten av 1000-t. Ett 40-tal av hans ristningar är bevarade. Hans inskrifter är ibland versifierade som på Ågerstastenen i Löts sn, Uppland (U 729): "Här skall stånda/ stenen mellan byarna./ Råde (tyde) den man/ som runvis är/ de runorna/ som Balle ristade". Ristaren Fot har förmodligen också varit verksam vid 1000-t:s mitt. Han har endast signerat åtta ristningar i Uppland, på ett område som sträcker sig från Östra Ryd i sydöst och Roslagsbro i öster till Danmarks sn i nordväst. Ytterligare ett 30-tal ristningar kan med säkerhet tillskrivas honom. Hans ristningar har hög kvalitet och är omsorgsfullt utförda. Han väljer material noga och släthugger ofta ristningsytan och tillformar stenen på lämpligt sätt. Ornamentiken kan vara mycket enkel med endast en ormslinga längs stenens kanter eller rik och varierad. Kompositionen är elegant och aldrig överlastad, runformerna regelbundna. Ett vackert exempel på hans konst är den berömda runstenen vid Skoklosters kyrka (U 678), som de fem bröderna Andvätt, Gullev, Gunnar, Horse och Rolev lät resa efter Tord, sin fader. I sydöstra Uppland var Visäte verksam strax efter mitten av 1000-t. Han har påverkats av Fot men har annars en personlig och självständig stil. Ett drygt 20-tal av hans ristningar är bevarade, därav sju signerade. De präglas av invecklad ornamentik och något kantig linjeföring. Ett framstående exempel på hans konst är Granbyhällen i Orkesta sn, Uppland (U 337), som är den till ytan största av alla kända runristningar. En lärjunge eller medarbetare till Visäte är Öpir. Han har signerat ett 50-tal inskrifter och lika många har tillskrivits honom eller hans skola. Hans ristningar finns företrädesvis i södra och östra Uppland men förekommer också i Gästrikland och Södermanland. Inskrifterna är i regel kortfattade och han verkar ha varit mera intresserad av ornamentiken som han komponerar med elegans och säker linjeföring. Mönstret är ofta ett rundjur i två eller tre runda slingor som omslingras av smärre ormar. Ett typiskt exempel på detta mönster förekommer bl a på det runristade stenblocket vid Sjusta i Skoklosters sn, Uppland (u 687). Öpir präglar runstensstilen mot slutet av 1000-t och flera tecken tyder på att han varit verksam fram till början 1100-t.