Term
Klubba
Upphov: Borstam, Christina/SHM (CC BY 4.0) Du får bearbeta och dela verket för alla ändamål, även kommersiella, så länge du anger upphovsperson och licensgivare.
Information om bilden| Typ |
Föremålsbenämning
|
|---|---|
| Status |
Föredragen term
|
| Snävare term | |
| Definition |
STÅ-BRÅ: Klubbor av olika slag förekommer under såväl stenålder som bronsålder. Ofta tillverkade av naturliga rullstenar, ibland runda med skafthål eller skaftränna runt stenen. Det finns också en elegant typ av skivformiga klubbor, vanligen tillverkade av effektfull porfyr. MED: Klubba, slag- eller kastvapen sprunget ur den enkla trädgrenen. Träpåken (lat. baculus) förekom under medeltiden som ett lättillverkat folkvapen. Klubbans slagförmåga kunde ökas genom att ett slaghuvud i metall anbringades. Detta skedde under 1200-talet i de kortskaftade stridsklubba förda av och mot det bepansrade rytteriet. I detta fall kunde motståndaren skadas utan att kroppsskyddet genombröts. Ofta är dessa k.-huvuden vackert smidda eller gjutna i olika geometriska former i järn eller brons. Om kraftiga spikar eller spetsar anbringades ökade genomträngningsförmågan och ett nytt vapen, spikklubba eller morgonstjärnan, hade uppstått. En spec klubbtyp utgjorde stridsgisslet där slaghuvudet var förenat med skaftet medelst en kedja. Denna typ, vilken byggde på slagans eller piskans princip, hade fördelen att slagkraften ökades samt att slag över fiendens sköldkant gick att få in. Under 1300- och 1400-talet utträngs klubban inom rytteriet av hjälmkrossare och ryttarhammare. Som vapen i bondeuppror kvarlevde klubban långt efter medeltidens slut. Klubban som attribut: Judas Taddeus.
|
| Litteratur |
|
| Relaterade föremål |