Pärla

STÅ-BRÅ: Benpärlor av tunna rörben har säkerligen varit vanligt under hela stenåldern i Norden, men de har sällan blivit bevarade. Tandpärlor av djurtänder med hål borrat genom tandroten känner vi särskilt från Maglemose- och Erteböllekulturerna liksom från gropekeramikerna. I megalitgravarna finner man också tandpärlor. De flesta tandpärlorna har sannolikt tjänat som prydnad på dräkten. Genomborrade björntänder i gravar anses ha fungerat som amuletter. Pärlor av keramik och snäckskal förekommer liksom pärlor av koppar- guld- och bronstråd. Glas- och fajanspärlor tillverkades redan 2500 f.Kr. i både Egypten och Mesopotamien. Enstaka glaspärlor förekommer i det nordiska bronsåldersmaterialet och från Sverige finns en blå glaspärla från Alby, Broåsen och Dalby, Nättraby sn i Blekinge. I Danmark förekommer ett tiotal fynd av glaspärlor från mellanneolitikum- bronsålder. Det största fyndet är från en yngre bronsåldersgrav med 22 blå och gröna glaspärlor från Kongehöj. Det råder stor tveksamhet om var dessa glaspärlor är tillverkade. Redan under tidigneolitikum förekommer små kopparspiraler som fungerat som pärlor. Bronspärlor och till och med tennbelagda bronspärlor förekommer tex i Vestby. VIK: Pärlor är av gravmaterialet att döma uppskattade föremål bland vikingatidens kvinnor. Även männen värdesatte dessa ting, åtminstone om man får tro araben Ibn Fadlan, som efter sitt möte med nordborna konstaterar att "de värdefullaste smyckena hos dem är gröna pärlor av samma slags keramik, som de har på skeppen. För dem betalar de mycket, de ger en dirham för en enda pärla. Av dem gör de halsband åt sina kvinnor" Pärlorna är till övervägande delen tillverkade av glas och har i huvudsak dessa former: Länge har de ofta konstfärdigt tillverkade pärlorna med komplicerade mönster i olika färger uppfattats som import från något pärltillverkningscentrum, men först i och med undersökningarna av det vikingatida Ribe fick man fullt bevis för att man producerat även de mest invecklade pärltyperna av glas i Skandinavien. Ett undantag från den inhemska produktionen utgör de fasetterade eller runda karneol- och bergskristall-pärlorna, varav åtminstone de förstnämnda enligt gravmaterialet är som populärast under de första 3-4 decennierna av 900-t. Dessa Pärlors ursprungsområde ligger i Kaukasien och man kan följa spåren av dem längs de ryska och nuvarande östtyska flodvägarna till Östersjön och Birka. Att de ingick som ett led i var öst-orienterade handel styrks bl a av att de sedan romersk järnålder inte förekommer inom västeuropeiskt område. Som alla föränderliga modeting är pärlorna ett gott hjälpmedel för arkeologerna när det gäller att tidsfästa olika företeelser. Pärlor tillverkades dessutom av snäckskal, ametist, kalksten, blågrön fajans, bärnsten och metall. Silverpärlor är ofta gjorda av pärlad silvertråd, som lagts i täta spiraler till spol- eller klotformiga P. Såväl silver som guldpärlor kan också vara gjorda av bleck med filigran.