Elva

Den nutida svenska prästkragen med tillhörande elva var från början en vanlig vit halsduk som virades om halsen så att dess ändar stack fram från kaftanens ståndkrage, som ett par flikar eller snibbar under hakan. Under 1600-talet började dessa stärkas, blev rektangulära och mycket breda, men blev med tiden mindre i storlek. Under 1800-talets första hälft bestod kragen av en mjuk halsduk och en därtill fogade lösa parallella flikar, en så kallad elva; hela[5] prästkragen kan då även benämnas elva. Från 1800-talets slut började man stärka kragen och även använda en vanlig frack-krage knäppt fram, mot vilken den lösa elvan knöts. Från 1930-talet började frack-kragen anses profan och en krage av engelsk modell, knäppt i nacken började då också användas. Denna krage, "rundkragen", kunde utan elva och till svart skjorta och kavaj användas som prästens vardagsdräkt.