Stämpelornamentik

Stämpelornamentik utförs med en puns av järn, som slås mot det föremål som ska orneras. Punsen har gjorts med en mångfald figurer. Varje stämpel är sällan större än ett par mm och då de stämplas in i rader bredvid varandra ger de ett yttäckande, geometriskt mönster. Den under vikingatiden vanligaste figuren är triangeln i olika storlekar med tre punkter. Om två trianglar slås in med spetsarna mot varandra bildas en timglasfigur. Man har även haft punsar med "färdiga" timglas, så t ex i Mästermyrfyndet. Förutom triangeln och variationer på detta tema har även andra figurer förekommit, liksom utfyllande cirklar och linjestämplar. Den högt utvecklade stämpelornamentiken kommer främst till synes på silverföremål såsom ringnålar och armbyglar, där ofta tre-fyra olika stämplar kombinerats. Även guldföremål såsom brakteater har försetts med stämpelornamentik. liksom bronsföremål såsom ringspännen och rembeslag. Stämpelornamentik har gamla anor. Redan under stenåldern dekorerades keramik med Stämpelornamentik, men då naturligtvis med andra redskap än järnpunsar. På metall återfinns stämpelornamentik under äldre järnålder och har sedan brukats kontinuerligt med förkärlek för olika figurer under olika tider.