Term

Eligius

Typ
Motiv
Status
Föredragen term
Vidare term
Definition
Eligius (o 590 - 659), helig biskop, 1/12, bekännare. Född i provinsen Limousin blev Eligius senare guldsmed och myntmästare vid Chlotar II:s och Dagobert I:s hov, där han tillverkade en rad helgonskrin och Dagoberts gyllene tronstol. Eligius grundade flera kyrkor och kloster och 641 blev han biskop i Noyon, varifrån han predikade kristendomen i Flandern till sin död. Hans levnad har skildrats av den samtida biskopen Ouen i Rouen. En senmedeltiden legend berättar att Eligius, när han skulle sko en häst, tog av hästens ben och sedan satte på det igen färdigskott. Eligius är smedernas och guldsmedernas skyddshelgon. Han framställs som biskop med hammare eller kalk i handen. Han förekommer också som biskop eller smed arbetande med smide.
Litteratur
Medeltidens ABC (Orrling, Carin)
Externa källor