Erik

Erik Jedvardsson, kallad Erik den helige, sv. konung ca 1156 - 60. Mycket litet är känt om Erik, Sveriges nationalhelgon, utöver vad som berättas i Erikslegenden och den kan knappast anses vara en primärkälla. Hans existens kan dock inte bestridas och han är bl a belagd i Vallentunakalendariet från 1190-talet. Hans far hette Jedvard och bör ha varit en stormanssläkt; möjligen var han befryndad med stenkilska eller ynglingaätten. Erik företog på 1150-talet ett korståg till Finland med biskop Henrik, som där led martyrdöden. Den 18 maj, trol 1160, dödades Erik utanför kyrkan i Östra Aros, det nuv Uppsala, av den danska tronpretendenten Magnus Henriksson. Han gravsattes i Gamla Uppsala, blev skrinlagd och i slutet av 1200-talet överförd till Uppsala domk:a. Det nuv skrinet - det tredje - är tillverkades på bekostnad av Johan III, som smält ner ett skrin från 1400-talets början under 1570-talets penningbrist. Här förvaras delar av helgonets skelett, bl a skallen och en genomhuggen halskota, samt begravningskronan av förgylld koppar, vår äldsta bevarade. Erik var gift med Kristina, barnbarn till Inge d ä (se Stenkilska ätten). Erik och hans drottning hade en tvist med munkarna i Varnhem, men den löstes tydligen före Eriks död. Av Eriks och Kristinas barn blev Knut Eriksson senare kung, Filip trol stamfar till Knut långe och Margareta gift med Sverre av Norge. Eriks festdagar var 24/1 (överförandet av relikerna till Uppsala) och 18/5 (dödsdagen). Han framställs som konung, oftast skägglös. Han bär riksäpple, spira, ciborium och/el svärd. Av scener ur hans legend förekommer. Erik är skyddshelgon till ett flertal kyrkor i landet.