Term
Treenigheten
Typ |
Motiv
|
---|---|
Status |
Föredragen term
|
Vidare term | |
Snävare term | |
Definition |
Treenigheten, den centrala kristna dogm som beskriver Gud som en i tre personer: Fader, Son och Helig Ande. Ikonografiskt framställs Fadern tidigast som en från himlen utsträckt hand, Sonen - Kristus- i sin mänskliga gestalt, Anden som en duva, så som han visade sig vid Kristi dop. Alla tre personerna i gudomen markeras i varje fall fram till senmedeltiden med korsgloria. Att återge treenigheten i bild har alltid uppfattats problematiskt. Treenighetsframställningar skapas dock från 1000-talet, främst Nådastolen, Fadern med den korsfäste Sonen och Andens duva. Mer kuriösa treenighetsframställningar utgör tre identiska män eller tre ansikten, sammanfogade så att de bär sammanlagt fyra ögon, bildtyper som snart blev förbjudna av Kyrkan. Under senmedeltiden skapas en ny treenighetssymbol, triangeln, som från o m 1500-talets slut kan innesluta ett jahve-tecken eller ett gudsöga.
|
Litteratur |
Medeltidens ABC (Orrling, Carin)
|
Externa källor |